Anlöpning av naturhamn

Förbered strandhugget i god tid. Som skeppare skall du vara säker på att alla ombord vet sina uppgifter vid anlöpningen. Gör förtöjningslinorna klara (red ut trassel!), tag fram båtshaken och häng ut fendrarna innan du tar i land. Gör en kontrollrunda innan du lägger till.

Ankaret håller väl på sand- eller lerbotten, dybotten ger däremot dåligt ankarfäste. På berggrund får ankaret inte fäste och stenig botten bör undvikas på grund av alltför god fäste, i värsta fall kilar sig ankaret fast för gott mellan stenarna.

Lägg ut ankaret från aktern på lagom avstånd då du närmar dig stranden och håll ankarlinan sträckt tills fören är nära land. Håll motorn frikopplad så att ankarlinan inte trasslar sig i propellern.

Närma dig land med så låg hastighet att du kan bromsa med ankarlinan. Om hastigheten är för stor måste du bromsa med motorn.

Efter landstigningen förtöjer man fören i land och justerar avståndet till stranden med ankarlinan. Ta gärna några landmärken till hjälp så att du kan följa med om båten hålls på plats eller om ankaret möjligen draggar.

En välvald förtöjningsplats ger båten skydd för vind och sjögång. Lyssna också alltid på väderleksprognosen. Vädret kan förändras radikalt under natten. Se även upp för svallvågor från stora fartyg.

Då du förtöjer vid en främmande strand skall du också räkna med situationer då du snabbt skall kunna lämna holmen eller stranden om väderleken
slår om.

Undvik att ankra vid osäkra platser, bottnens beskaffenhet ser du på sjökortet.

Om du under strandhugget hela tiden håller dig nära vattenbrynet skall du se väl efter barnen. Att man går iland är ingen garanti för säkerhet, hala strandstenar och klippor är farliga för små barn. Håll ett öga på dem och se till att de hela tiden har flytvästarna på sig.