Förtöjning vid boj
Förtöjning enbart vid boj används i allmänhet om båten, som på grund av sitt djupgående, inte kan angöras vid brygga.
Då man förtöjer vid boj skall förtöjningslinans längd vara ca en tredjedel av båtens längd. En alltför kort förtöjningslina kan flytta bojen om vattnet stiger eller sjön går hög, och en lång förtöjningslina kan trassla in sig i båtens undervattensdelar.
Bojankaret skall vara tillräckligt stort. Om ankarbottnen är lera och hamnplatsen väl skyddad, räcker en relativt liten tyngd för en medlestor båt, emedan bojankaret sjunker ned i dyn. Om ankargrunden är sten eller sand, behövs ett betydligt tyngre bojankare. Man kan härvid också använda dubbla bojankare som är inbördes förenade med ca en meter kätting. Som bojankare kan man använda en lämplig kantig natursten eller ett ankare gjutet i betong.
Bojen skall skötas väl. Den skall bära kättingen, men dras under vattnet vid hårt drag. Använd så grov bojkätting som möjligt, dimensionen skall vara minst 10 mm. Endast galvaniserad kätting fäst med galvaniserade schackel lämpar sig som bojkätting. Använd aldrig vajer i ställer för kätting.
Kontrollera kättingens kondition årligen, oxidationen gör en tunn kätting oduglig på ca tre år. Mest utsatt för nötning är den punkt där kättingen ligger mot bottnen.
Båtens storlek och bojankaret